OLIVER TWIST av Charles Dickens

Den är hemsk. Den är bra. Men jag kan inte låta bli att fundera på hur en ficktjuvs vardag verkligen ser ut; på riktigt. Det verkar ju faktiskt ganska troligt att det är en bunt hemska karlar som styr dem med järnhand, och hotar att skada alternativt döda dem om de gör någonting karlarna inte gillar...

I mitt huvud ser jag berättelsen om Oliver Twist lite som en tecknad film; allt känns så överdrivet, både händelser och karaktärerna med sina groteska utseenden ger en känsla av både saga och ironi.

Visst hade jag hört talas om Oliver Twist förut, men sanning att säga var jag itne riktigt säker på vad den gick ut på. Den börjar alltså med att en klen liten pojke befinner sig hos sin elaka fostermor, varifrån han sedan går vidare till fattighuset. Var han än hamnar i livet blir han både slagen och svältfödd. På fattighuset får hjonen inte mer är en liten, liten skål utspädd havresoppa. Dvs vatten med några islängda havreflingor. När Oliver är "olydig" och ber om mer soppa, blir han i flera dagar instängd i en mörk liten håla, där han varken får mat eller vatten. Efter att ha levt hela sitt liv på det viset, tycker jag det verkar underligt att han fortsätter att leva; han verkar klara vilka påfrestningar som helst. När han sedan flyr från den kisttillverkare som gett honom anställning och drar till London, tycks det mig också som om han efter alla plågor inte borde vara så moralisk som han är, utan att det vore mer realistiskt om han istället hängde med på Fagins och Rävens strapatser och genast tog sin chans att tjäna pengar genom att stjäla.
Men det gör han alltså inte. Och den allmäna förklaringen till det verkar vara att hans mor var en inte bara god, utan även förmögen kvinna. Som om hans godhet flöt i sitt fina blod... Inte för att han någonsin träffat sin mor, eller under sin uppväxt någonsin fått höra talas om Gud eller den kristna moral, som Oliver själv förespråkar.

Hela boken är i sig väldigt osannolik, men jag tycker ändå att den är helt underbar. Den är jättespännande, och jag ville aldrig sluta läsa.

Slutet är väldigt pluttinuttigt, vilket förstärker intrycket av att boken skulle vara en saga. Däremot tycker jag inte att det är en saga för barn, som jag alltid trott innan jag läste den. Boken är fullspäckad av hemskheter som inte kan anses lämpliga att läsa för ett barn; folk som stjäl, svär, mördar och slåss. BARN som röker, super och knarkar. I allmänhet är det hela en hemsk historia, men jag kan rekommendera dem som inte läst den att göra det.