SVINDLANDE HÖJDER av Emily Brontë

Emily Brontë är syster till Charlotte Brontë, författare till Jane Austen. Svindlande höjder har en ramhandling som går ut på att en man vid namn mr. Lockwood hyr ett hus ute på landet och där får lyssna till sin hushållerska när hon berättar till husets ägares närmsta släkthistoria, som hushållerskan själv varit tätt involverad i.

Jag tycker att själva storyn är väldigt intressant och det var utan problem som jag läste ut boken. Däremot anser jag att bokens komposition är tämligen usel, och människoskildringarna känns inte heller särskilt verkliga. Berättarrollen skiftar hela tiden mellan Nelly Dean, hushållerskan och mr. Lockwood själv. Det är ur Nellys mun själva huvudberättelsen kommer; det underliga med detta är att kan berätta hela familjens historia utefter vad hon sett då hon själv varit med, och här flutit in i någon roll som allvetande berättare. Hon verkar veta precis vad folk har tänkt och säger ibland märkliga saker om folks tankar, som till exempel då hon berättar om någonting som en viss Isabella beskrivit (här är det helt plötsligt Isabella som har blivit berättarrösten, mitt inne i Nellys beskrivning). Isabella beskriver för Nelly att mr. Earnshaw såg ett speciellt ansiktsuttryck på henens eget ansikte; och själv kan jag slå vad om att hon inte såg sig i en spegel vid det beskrivna tillfället...

Det som är underligt med människoskildringarna är hur barn och vuxna beskrivs. Det verkar inte riktigt finna några mellanting. De två unga människorna Cathy och Hareton beskrivs i sina handlingar som tjuriga och ovetande femåringar; detta görs hela berättelsen igenom, trots att de i slutet av berättelsen är 18 respektive 23 år gamla. Nelly Dean framställs däremot som en klok människa hela livet igenom (kan visserligen bero på att det är hon själv som berättar större delen av historien). Vi 45 års ålder får man intrycket av att hon skulle vara en gammal tant på minst 60.

Jag skulle väl inte rekommendera folk att inte läsa den, då jag vet att många av mina kamrater älskar den här boken. Däremot skulle jag heller inte påstå att det är en bok jag skulle peka ut speciellt i min bokhylla...