ALMA

"Alma" är spanska och betyder "själ". Tanken är att jag här ska skriva om det mesta och allt. Främst vill jag nog skriva om kultur; framförallt litteratur. "Alma" is spanish for "soul". Hopefully, I´ll be writing about everything. But mostly, it will be about culture, and then mostly literature.

fredag, oktober 22, 2004

DEN GULA TAPETEN av Charlotte Perkins Gilman

En kvinna berättar i jagperson att hon är deprimerad. Hennes make förstår henne inte; han påstår till och med att hon inte är sjuk. Och självklart måste han ju ha rätt; han är ju en välrenommerad läkare. Hennes bror, även han välrenommerad läkare, säger samma sak. Över sommaren har kvinnan och hennes man hyrt ett hus på landet, med sig har de en kvinna att ta hand om deras nyfödde son. Gissningsvis är det en postnatal depression det rör sig om; och detta är skrivet av en amerikansk kvinna i slutet av 1800-talet.

I novellen beskrivs hur hon inte blir tagen pa allvar av någon annan, framförallt inte män. I huset de har hyrt säger hon att hon vill bo i ett rum på nedervåningen, som hon tycker passar perfekt att ha som sovrum och för henne att ha som sjukkammare dagarna igenom. Mannen säger dock att hon har fel, och att de ska bo i ett rum på ovanvåningen, som är stort och rymligt och verkar ha använts som gymnastiksal för en pojkskola förr i världen. Kvinnan hatar tapeten i detta rum och vill verkligen inte ligga och stirra på den dagarna igenom, men eftersom hennes man "vet bäst" blir det så iallafall. Och hon stirrar verkligen på denna tapet dagarna i ända. Efter ett tag tycker hon sig se någonting under tapetmönstrets övre lager, och hon ligger vaken hela nätterna för att lista ut vad det är, och kommer till sist fram till att det är en instängd kvinna, som dessutom skakar i mönstret i det yttre lagret för att få bli utsläppt. Detta är någonting novellens huvudkaraktär bara ser i månljus. På agarna är den gallerskakande kvinnan borta, ända tills vår huvudperson börjar se henne i trädgården, där hon ständigt KRYPER omkring. Hon kryper alltid snabbare och snabbare, och efter ett tag blir hon dessutom fler och fler.
Den sista dagen de ska spendera i huset ägnar den deprimerade kvinnan inte i sängen, utan åt att riva bort tapeten hon kommit att bli så besatt av. Hon låser in sig själv och river och river, tills det inte längre finns någonting kvar som hon når att riva. Därefter börjar hon krypa runt, runt längs väggen i den forna gymnastiksalen. När hennes make kommer hem och slutligen lyckas ta sig in i rummet, fortsätter kvinnan att krypa, samtidigt som hon skriker att haha, nu är hon fri, och han kan inte stänga in henne igen, för hon har rivit bort tapeten, haha. När mannen får se och höra sin hustru bete sig på detta vis blir han så chockad datt han svimmar. Kvinnans kommentar till detta är att tyvärr svimmade han ju i hennes krypstig, så i fortsättningen blev hon tvungen att krypa över sin make.
----------------------------
Mycket fängslande berättelse om en kvinna som känner sig fången i sitt äktenskap och i sin roll som kvinna. Förtrycket av detta fångenskap leder sedan till att hon blir galen.

1 Comments:

At 24/2/15 09:54, Anonymous Gunnar said...

Mycket bra bok recension Helen ! uppskattar att folk tar sig tid till att förmedla bra böcker som denna.

 

Skicka en kommentar

<< Home