TÄRNINGSSPELAREN av Luke Rhineheart

Ett helt fenomenalt stycke litteratur. Inte alls på grund av sina litterära kvaliteter, utan på grund av de totalt normbrytande idéer som läggs fram.

Storyn går ut på att en psykolog, med samma namn som författaren, skriver sin självbiografi om sitt liv som tärningsspelare. Detta tärningsspelande går ut på att han låter tärningen bestämma vad han ska göra med sitt liv; för att det hela ska bli intressant måste han alltid ta med alternativ som känns obehagliga för honom själv.
Det hela börjar efter en pokerkväll, då han letat efter en saknad tärning och tror sig hitta den under ett spelkort. Han tänker då att om det är tärningen som ligger under kortet, och den visar en etta uppåt, så måste han gå och våldta sin goda vän och granne Arlene. Han lyftar på kortet och hittar tärningen med en etta uppåt. Fem minuter senare knackar han på hos Arlene och informerar henne om att han komit för att väldta henne.

Boken fortsätter med att psykologen låter tärningen styra allt större del av hans liv; den bestämmer hur han ska behandla sina patienter, hur han ska äta sin mat (och om han ska äta, vad han ska äta) och enligt vilka personilghetsdrag han ska agera en viss dag elelr vecka.

Boken får mig ofta att skratta högt; ofta är den väldigt komisk, fastän oftast med en väldigt tragisk underton. Om det är någon som vill ha en tydlig rekommendation, kan jag starkt rekommendera detta verk.