Ett saknat spår

Jag brukade åka tåg en hel massa hela tiden och för jämnan innan. Men så helt plötsligt flyttade jag till Lund och pendlandet tog slut. Inte lika mycket tåg längre. Jag kan gå och cykla till skolan, och enda anledningen till att åka tåg är egentligen att hälsa på släkt och vänner i andra delar av landet. Och det gjorde jag faktiskt över påsken; jag hade några lediga dagar och tog mig iväg. Vi gjorde en resa till Sörmland, för att hälsa på. Under denna resa gjorde jag två tågupptäckter, varav den ena redan innan vi lämnat Lund. För när vi skulle gå upp till perrongen och vänta på vårt tåg, såg jag att det inte fanns någon skylt till spår 4. Helt borta (och plötsligt blev uttrycket ”spårlöst försvunnet” nästan lite kul). Väl uppe på perrongen insåg jag att spår 4 inte har försvunnit, utan att det ligger precis där det bör – nämligen mellan spår 3 och 5. Men det finns ingen perrong tillhörande detta mystiska spår. Det ligger liksom bara där för sig själv och är inte riktigt till för oss vanliga människor. Om det ens är till för människor över huvud taget. Antagligen inte.

Min andra tågupplevelse var på en utflykt vi gjorde till Mariefred. I Mariefred har de en museijärnväg med pyttesmå tåg och pyttesmå järnvägsspår och ett litet stationshus med ett pyttelitet väntrum (där det för övrigt står en personvåg där man tydligen skulle väga in sig för biljett förr i världen). Här är en bild på Leos fot i järnvägsspåret:

Och nej, riktigt så stora är inte Leos fötter...


(för övrigt SATT vi på ett nattåg i sju timmar på vägen hem. Inte att rekommendera; jag har gjort det förut och jag förstår inte varför jag ville göra det igen)