Artemio Cruz död

Hoppa framåt i tiden. Hoppa bakåt i tiden. Jag tänker. Hon tänker. Nån tänker, absolut ingen aning om vem. Nån pratar, ännu mindre aning om vem - eller om vad, för den delen.

Före detta revolutionär, numera svinig patriark, ligger på sin dödsbädd och tänker tillbaka på sitt liv. Runtomkring honom springer hans giriga hustru och dotter och letar efter hans testamente; och väntar så klart på att han ska dö. Señor Cruz tänker på hur han träffade sin fru, hur han tillsammans med hennes egentligen motvillige far tvingade henne att gifta sig med honom. Sedan sitter frun gravid 20 år tidigare och istället för att hata sin make, vilket hon i andra tillfällen uppenbarligen gör, sitter hon och tänker att det enda hon vill är att älka honom och bli älskad, inte bara under sexlekarna på natten, utan även under dagen. Samtidigt tänker hon att hon inte ska visa honom kärlek annat än just under dessa nattliga stunder. Mycket platt, känns det hela.

Cruz tänker tillbaks på den enda kvinna som han verkligen älskat - Regina. Regina, som lämnade sitt liv bakom sig för att fälja efter den revolutionäa soldaten över allt, vänta på honom över allt. Hon som älskade honom trots att de träffades då han våldtog henne - den första flicka han fick syn på när han red in i hennes by. Regina, som hittade på en historia om hur de träffades, så att Cruz skulle slippa ha dåligt samvete. Regina, som dog för att hon följt efter honom till de områden där kriget pågick som mest.

Jag tycker inte om den här boken. Den är dålig. Den är en best-seller. Det går inte riktigt att hänga med i var de är, när de är och vem som "de" är. Och porträtten känns väldigt , väldigt platta. Platta och overkliga.

Vid tillfälle av läseval - välj någonting annat.