Turning Torso

Sydsvenskan har under sommaren haft en liten notisserie vi namn Tankar om Torson. Det rör sig givetvis om Malmös nya "symbol", Turning Torso. I dessa små texter hörs många spännande röster, varav de flesta inte uttrycker någon klar åsikt om huruvida de är för Torsons vara eller inte. Det rör sig snarare kring allmänt underhållande flum, uttryckt av diverse (tydligen) kända kulturprofiler.

Många uttrycker sina tankar i form av parodier; Christina Gottfridsson undrar om det inte blir jobbigt för de boende på 52 våning att springa ner med soppåsen, nu när det inte finns några sopnedkast längre, Andrew Jamison säger sig ha hittat epost från torsons arkitekt Santiago Calatrava till Guggenheimmuséets arkitekt Frank Gehry, där Calatrava tipsar om den svenska staden Malmö för att tjäna mycket egentligen oförtjänta pengar och Per-Anders Jörgensson beskriver Sverige år 2134, där hela Malmö är uppbyggt av systertorn til Torson och helt plötsligt flyger där in ett flygplan i den vridna ursprungsskrapan; landets statsminister håller en presskonferens där han talar om att terroristerna minsann är avundsjuka på att vi har det så bra i Sverige, och att om man inte är med oss, så är man emot oss.

Karin Olsson ger det bästa positiva bild man kan tänka sig av torson; hon börjar med att hänvisa till William Borroughs bok Den nakna lunchen, där en man "kliver av färjan, konstaterar att en kyrkogård ligger i centrum och bestämmer sig genast för att åka tillbaka till Köpenhemn igen". Det är alltså Malmö han hamnat i. Karin Olsson påpekar vidare att Torson ibland setts som en penisförlängare till de manliga arkitekter som ligger bakom, men att det kanske istället kan ses som ett enormt långfinger till den hippa staden på andra sidan sundet - nu när torson finns där som en symbol för den postindustriella staden med framtidsambitioner, kanske vi inte längre kommer att förlora alla besökare till Köpenhamn.

Även om Olsson ger en positiv bild som faktiskt är värd att ta till sig, tycker jag att det är en av alla dessa kända kulturtänkare som utmärker sig genom att säga som det faktiskt är: Malmö är fult och därför passar torson in, för inte heller den är ett dugg sofistikerad och dessutom är den malplacerad. Denna åsikt uttrycks av Ann Heberlein. Jag tror att jag tycker om Ann Heberlein - inte för att jag har en aning om vad hon tycker eller håller på med i andra sammanhang, men i det här fallet håller jag med henne. Malmö är verkligen fult (även om Heberlein verkar tycka att detta är någonting positivt), och jag håller också med om att Torson är en i stort sett meningslös byggnad (om än underhållande i spekultionssyfte).

Det är dock ingen som utvecklar tanken på att om man nu ska locka en massa rika och trendiga människor till staden (detta för att minska arbetslösheten?) kanske man borde minska arbetslösheten ytterligare lite genom att till exempel låta gatukontoret anställa en jävla massa människor som kan städa på gator och torg - se till att staden faktiskt ser lite frasch ut, runt omkring det där eländiga plastbygget. För faktum är att torson inte alls har gjort Malmös stadsbild vackrare. Visserligen har den sneda byggnaden en viss charm sett på långt håll ifrån Lommas eller Bjärreds stränder, men väl i Malmö har man kommit alldeles för nära, och den är inte ens lite fin längre.