Budapest

Igår kom vi hem från 5 dagars vistelse i ett jävligt kallt Budapest. På det stora hela var det väl inte så mycket kallare än det varit här i Sverige, men det kalla intrycket förstärktes betydligt av att den lägenhet vi hyrde inte hade fungerande värme... något som vi visserligen får skylla oss själva för, eftersom vi fick element med en gång när vi ringde och gnällde söndag eftermiddag - något som vi mycket väl hade kunnat göra redan torsdag förmiddag.

I övrigt var stan smutsig och högljudd, och man fick liksom ett intryck av att ingenting riktigt fungerade. Åtminstone i samhället i stort; på restauranger och dylikt verkade de vara fullt utrustade med nya datorer med flashiga program. Kläder och skor verkade vara lika dyrt som här i Sverige; de billiga sakerna som fanns verkade ha relativt låg kvalitet, precis som ofta är fallet häromkring.

Jag ska inte säga att vår vistelse var en negativ upplevelse överhuvudtaget; tvärtom hade vi mycket trevligt. Vi gick omkring och tittade på alla vackra byggnader, som stan var proppfylld av. Ibland lyckades vi hitta ett riktigt guldkorn till restaurang, där man kunde få jättesjysst mat för en billig peng. Åtminstone en gång fick vi ett stort mål mat, öl och efterrätt för någonstans under 40 kronor. Inte illa alls. Vi har fått mycket motion, då vår enda primära sysselsättning från dag ett varit att gå fram och tillbaks genom stan för att bara titta. Och det känns ju skönt.

Lauren och jag besökte ett av de berömda turkiska baden, vilket var en mycket spännande upplevelse. Det hela började mycket förvirrat, med att vi inte fattade hur någonting fungerade eller ens var vi skulle gå in. Vi var på ett ställe som låg ganska nära den bro jag tror heter någonting med Margit, och badet hette någonting med Lukács. Badet var inhyst i en byggnad som var mycket vacker. En låg gul byggnad i puts (eller dylikt) med kupoltak som stack upp här och var. Väl inne, när vi mot all förmodan hittat någon som pratade engelska (inte ens tyska verkade fungera), och när vi väl förstått hur det hela gick till, vandrade vi ner till bassängerna för att få en fantastisk upplevelse. Trodde vi. Badet bestod av fyra tämligen små bassänger i olika temperaturer. Den kallaste var 24 grader, den varmaste tror jag var 40. Till detta fanns även ett ångrum, där man itne såg någonting och fick lite ont i ögonen, och en bastu, som inte var särskilt varm och där de flesta fick stå upp. Bastun var i princip en liten skrubb med varma rör längs väggarna. I denna bastu såg vi en man sitta och torka svetten av sig varannan minut, för att sedan sätta sin hand i en lodrätt vinkel och låta svetten rinna av ner på golvet. Jag hade inga badtofflor på mig. Lauren ville kräkas. Bassängerna var värre. I dessa satt det på en del ställen par som var involverade i några förspelsliknande aktiviteter, och på en del ställen satt människor med skrubbsvampar. De sistnämndas aktiviteter resulterade i hudflagor som flöt runt i vattnet - inte mysigt alls. På det stora hela är jag ändå glad att jag upplevt detta, men jag tror inte det är någonting jag tänker lägga mina pengar på igen (kan ju tillägga att hela besöket gick på 40 spänn, så det var ju ändå helt ok).

Om vi då återgår till maten. Nån enstaka gång hittade vi faktiskt ett guldkorn. Egentligen var det väl mest den där gången i Buda med den stora måltiden för under 40 kronor som var värd att nämna. I övrigt var det ganska svårt att hitta billig mat; på de flesta ställen fick man betala 80 kronor bara för huvudrätten. De två första kvällarna var vi dessutom så sent ute att vi inte hittade någonting öppet förutom Pizza Hut, vilket visserligen var väldigt gott, men varken superbilligt eller särskilt unngerskt. En annan gång hamnade vi på ett jättetrevligt ställe som hette Cactus Juice. Här beställde vi in en underbart god soppa som serverades i en urgröpt limpa bröd. "And for main course?" (eller hur det nu stavas). Nej tack, vi vill inte ha nåt mer. Och det var så rätt - vi blev proppmätta efter soppan. Förstår inte hur man skulle få ner nåt mer. Dock verkar det ju vara så att det inte är meningen alls att man ska äta soppa som huvudrätt, vilket ledde till att servitören gav oss elaka blickar för att vi inte beställde mer mat än man möjligtvis kan få plats med i magen. Suck. Men oerhört gott var det iallafall. I lvrigt åt vi en väldans massa gyros kebab. Den sista sådana som jag åt fick jag verkligen ångra, eftersom jag efter den låg vaken hela natten med magvärk, och sedan var tvungen att gå på toaletten var femte minut. Detta samma morgon som vi skulle åka hem igen. Tips: köp inte kebab sent på natten, då yoghurtsåserna legat i en restaurangs varma kök hela dagen.

Slutligen då; ok, jag vet att Ungern tillhör "centraleuropa" och inte "östeuropa". Detsamma gäller Tjeckien. Och Österrike. Österrike har jag inga problem med. Det finns inte heller några fördomar om att Österrike skulle tillhöra östeuropa, vilket det finns om både Tjeckien och Ungern. Och jag måste säga, att dessa centraleuropeiska länder som lever med dessa rykten - jag gillar inte riktigt dem. Jag semestrar mycket hellre någon annanstans. Jag vill hellre åka längre västerut i Europa, där jag någorlunda kan förstå mig på vad som händer runt omkring mig, där jag kan läsa informationsskyltar och får någonting ut av dem, och där jag kan göra mig förstådd. Det enda jag lärde mig att säga i Ungern var "tack", vilket jag passade på att säga i alla lägen där det passade sig (vet inte exakt hur det stavas, men tror att det är typ "köszönöm"). Men annars tyckte jag att allt var lite krångligt och ofungerande. Vackra hus och så där, men mycket mer var det nog inte. Kanske kan hela min inställning bero på att jag besökt både Tjeckien och Ungern då det varit kallt ute, men jag är inte säker. Och jag tror att jag ska hålla mig till andra delar av världen i fortsättningen. Och nästa gång jag åker någonstans tänker jag till och med vara en dålig kultursnobb, och strunta i kultursemester. Jag vill ha en semester där jag kan ligga och sola och bada och bara chilla. Vara riktigt jävla svenssonsvensk. Kanske läsa någon halvintellektuelle bok på sin höjd, men fan inte springa runt i kyla och titta på vackra hus. Och jag tänker definitivt inte gå och titta i kyrkor. För jag tycker inte om det. Jag tycker att det är tråkigt. Jag börjar hosta i kyrkor och kan inte sluta förrän jag gått ut igen. Om detta inte händer blir jag väl istället blind av allt katolskt jäkla guldkitsch. Visserligen lite spännande att sehur kyrkorna prioriterat att spendera alla sina pengar... Men anyways; Viva las svenssonsemestrar!